~ deppmode ~
Snart har det gått ett helt år sedan jag skrev med min pappa och berättade vad som hade hänt för ett par år sedan. Kommer ihåg att jag ångrade det i samma sekund som jag skrev det.
Jag ville inte berätta, men någonting i mig sa åt mig att skriva. Mina fingrar tröck på skicka fastän mitt huvud skrek nej. Jag hade panik i några minuter i väntan på att min pappa skulle läsa meddelandet och svara.
Vad svarar man som förälder när ens barn säger att den har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp? Jag vet ärligt inte, och jag har full förståelse för att min mamma först blev chockad och försökte lägga det åt sidan. Det hade jag också gjort.
För sådana saker ska inte få hända, det ska inte existera. Men jag själv har aldrig sätt det på det sättet förens nu efteråt. Nu inser jag att det faktiskt är fel och inte alls okej att göra så som han gjorde emot mig. Man gör inte så mot barn, man gör inte så mot någon överhuvud taget faktiskt.
Jag vet inte vad som är fel på dess personer som kan sjunka så lågt att göra en sådan sak mot någon annan. Jag förstår inte. Jag ligger fortfarande sömnlös vissa nätter och undrar varför. Och varför just jag? Varför på det sättet? Och hur i hela världen vågade du göra det när mina föräldrar sitter i rummet bredvid.
Det gör fortfarande ont att se ditt hus. Att bara ens behöva åka förbi där varenda dag. Det gör så jävla ont. Du förstörde mitt liv medvetet, och det kommer jag få leva med resten utav mitt liv.
Dig är det inte ett dugg synd om just nu. Du gjorde något fruktansvärt, och du får stå för det. Du får faktiskt ta att folk tittar snett på dig, undviker dig och dina samtal. Du får ta att folk inte tycker om dig längre, och att dina vänner lämnar dig.
Du gjorde det värsta av det värsta, du gav dig på en liten 10-årig flicka. Det värsta brott man kan begå, iallafall enligt poliserna.
Jag förstår inte varför du gjorde det. Vad är det som är så "attraktivt" med en liten flicka, ett litet barn. Jag kommer aldrig förstå dig och hur du tänker. Ingen kommer nånsin kunna förstå hur du tänker och tänkte just dom tillfällerna.
