sofie

När jag fick höra att någon hade tagit livet av sig så hoppades jag inte att det var du. Det gjorde jag faktiskt inte. För oavsett hur mycket skada du har orsakat, så är döden ett för starkt ord. 

 

Ingen förtjänar att dö tycker jag, döden är ett hårt ord. Det betyder aldrig mer. Och även fast du har gjort så mycket så tycker jag inte att du behöver dö för min skull. Det hade jag nog inte velat leva med om jag ska va ärlig faktiskt. 

 

Du kan inte dö för mig, för någon som inte finns kan inte dö. Så enkelt är det. Jag vill inte att du ska "dö", men jag vill samtidigt inte att du ska finnas här. Jag vill inte veta att du finns, men jag vill heller inte veta när du dör. Jag vill inte veta någonting om dig.

 

Du finns inte, du är ingen person. Du är bara han. Inget mer, och det spelar ingen roll vad du säger eller vad du gör. Du kommer aldrig någonsin få min respekt. Du kan aldrig be om ursäkt för det du gjort, jag kommer aldrig förlåta dig. Du är borta nu, jag är inte rädd. Jag ska vara stark, tack vare dig.

 

Du förstörde hela min uppväxt genom det du gjorde, du gav mig skuldkänslor och tvångstankar och enligt mig förtjänar inte en sådan person respekt. Iallafall inte från mig.

 

Jag är färdig med dig nu, du kan inte förstöra mer nu. Jag gjorde ett försök att anmäla dig, och det är jag faktiskt stolt över. Men du gick fri, så du kan vara glad för att du skrämde mig så att jag höll tyst ytterliggare två år. Grattis! 

 

Nu ska jag fokusera på att må bra och bli lycklig, och du skulle bara våga visa ditt ansikte igen. Men jag kan på något sätt inte hata dig, vad glad för det. ÄN så länge.