sofie

Jag vet att du aldrig kommer förstå mig.

Jag vet att jag inte är en enkel person.
Jag vet att jag ibland går över gränsen.

Jag vet att jag ibland blir för mycket.

Jag vet att det här inte är lätt för dig heller.

Jag vet att jag borde ge dig mer space.

Jag vet att jag kan vara rent ut sagt förjävlig ibland.

Jag vet att jag kräver mycket tid.

Jag vet att jag ofta behöver prata.

Jag vet att jag inte är ensam om den här saken.

Jag vet att jag inte litar på någon.

Jag vet att mitt liv är komplicerat.

Jag vet att jag ofta är ledsen.

Jag vet att du vill vara ifred.

Jag vet att jag är väldigt blyg.

Jag vet att jag är väldigt känslig.

Jag vet att jag kan vara för på ibland.

Jag vet att jag är självisk.

Jag vet att jag alltid vill ha koll.

 

Men du måste försöka förstå vad jag går igenom, och finnas där. Det är allt jag begär, att du alltid finns där, 

Jag kan inte lita på dig, om du inte finns där när jag behöver det.

Men att alltid finnas där innebär inte att du måste ställa in allt och bara fokusera på mig, det innebär att du alltid finns tillgänglig och gör ditt bästa för att hjälpa mig. Jag kräver inte att du ska ställa allting till rätta bara sådär.

 

 

Jag vill så gärna kunna lita på dig, men jag kan bara inte. För att jag ska kunna lita på dig måste jag veta att du alltid finns där där till 100%. Jag vill veta vart jag har människor, exakt. Men just nu vet jag inte riktigt vart jag har dig.

 

Älskar du mig? Gör du verkligen det? För jag behöver få det bekräftat. Exakt nu.