sofie

Vet du vad, du lyckades inte med något av det. Eller jo, du skrämde mig. Grattis!

Varför? Vad har jag gjort dig, som gör att jag förtjänar just det där? 

Jag vet inte. Jag finner inga svar. Förstår ingenting.

Ältar fortfarande det som hände för 6 år sedan.

Min enda fråga är: Varför? Varför gjorde du så? Vad fick du ut av det?

Är du nöjd nu? Är du nöjd nu när du har förtstört så pass mycket för mig?

Jag litade på dig, hela min barndom faktiskt. 

Men allt raserades på mindre än en minut.

Och du förstörde allt.

 

Förut kunde jag känna rädsla för dig, men inte nu.

Du är för feg, du vågar inte.

Eller jo, igår bevisade du det. Att du vågar skada någon.

Hur tänkte du?

Att jag skulle dö? Skulle det kännas bra då? Skulle du varit nöjd då?

Med att ha dödat någon? 

 

Du är ingen person för mig, du existerar inte i mina ögon.

För mig är du död, helt jävla borta.

Du liksom bara är där, men du är ingen.

Hur? Varför? Ge mig svar.

Jag vill ha dom, jag vill slippa fundera. Vill slippa gråta.

För du är inte värd det. Du är dum.

I hela huvudet, på riktigt.

 

 

allt packas ner och göms bakom ett leénde