sofie

För 4 månader sen fick jag ett samtal då han sa att du hade avlidit, du var död och fanns inte mer. Jag fattade inte, jag trodde det va ett skämt. Jag tänkte; lugn sofie, det är inte på riktigt, imorgon när du vaknar så är hon här, drar handen genom ditt hår och säger att allt bara var en mardröm. Men så blev det inte.  Allt var planerat, tåget var bokat och dom visste att vi skulle komma den helgen. Dagen innan dog du i cancer, bara 44 år. Du var en sån underbar person. Du sa aldrig ett ont ord om någon, du va snäll emot allt och alla och du var min förebild. Jag ville vara precis som dig när  jag växte upp. Det är såna här tillfällen man undrar om det överhuvudtaget finns en Gud där uppe. Fast iof, han tar dem bästa och lämnar oss andra kvar. Du va verkligen en ängel, och jag vet att du är med överallt och vakar över oss. För som du sa sist jag såg dig;"även om du inte ser eller hör mig så finns jag alltid där sofie, glöm inte det" Jag får tårar i ögonen av att bara tänka på hur ont du hade i 7 månader, nätterna du skrek av smärta och dagarna du låg i sängen och grät av ångest, det var hemskt att se dig sådär. Iom att jag var van att se dig glad och lycklig. Och det är så jag minns dig, annika som alltid log, sjöng och kramades. Vila i Frid min ängel, jag älskar dig♥