Pedofil. Varför?
Tänk dig att en vuxen man, gör något mot dig som du inte alls tycker om.
Tänk dig att han rör dig på privata ställen, och du verkligen inte vågar säga att du inte vill.
Tänk dig hans svettiga stora händer mot din hud.
Tänk dig att han viskar i ditt öra: "det här är våran hemlighet".
Tänk dig att han kommer, stoppar om dig och pussar dig godnatt.
Tänk dig att du är så rädd, att du inte vill leva.
Tänk dig att vara tio år, och hjälplös.
Tänk dig att du inte vågat berätta för någon vad som hänt under 5 års tid.
Tänk dig att mannen i fråga, är din "pappas" nära vän.
Tänk dig att mannen i fråga bor ca 4 km ifrån ditt hus.
Jag har nu kastat bort 7 år utav mitt liv, bara till att tänka på dig och vara rädd för dig. Sju jävla år, allt pågrund av dig. Din jävla gula skjorta, dina stora skakiga, svettiga händer, dina stora stirrande ögon och ditt kala huvud. Dig. Bara tanken på dig gör mig illa mående, jag får ont i magen och känner någon slags rädsla. Men inte för dig, utan för det som hände förr.
Jag kan inte ens beskriva hur och vad jag tänker om dig. Jag hatar dig inte, men jag tycker heller inte om dig. För mig finns du inte längre, du är inte ens luft. För mig har du aldrig funnits, du har bara varit en hemsk mardröm som nu har upphört.
Du är en hemsk människa, som du gjorde det ofattbara. Du gav dig på små barn. Du rörde dom och blev upphetsad. Fyfan för dig.
Du är en sjuk jävla person, jag tycker synd om dig som är så desperat så att du va tvungen att göra så. Jag hoppas verkligen att du har ägnat många kvällar och nätter till att tänka på vad du verkligen har gjort. Du har gett mig men för livet. Jag kommer få leva, och kämpa med det här varje dag i resten av mitt liv.
Du skadade mig, rejält. Inte fysiskt, men psykiskt. Du kunde inte ens ge mig ett svar på varför, och vad det var som fick dig att göra så x antal gånger. Jag vill veta, för jag ska ha en riktigt bra jävla anledning för att kunna förlåta och glömma.
Från och med nu, så ska jag vara stark. Jag ska se det från den ljusa sidan, den här saken kommer att göra mig starkare. Någon gång i framtiden kommer jag kunna prata om det utan att allt ska komma tillbaka och tårarna ska spruta. Någon dag, vänta bara.
