sofie

 

Du är kapabel till att helt förstöra en tioårings liv. Jag vet att i slutändan så kommer bli något bra utav det här. Om några år kommer allting vara över, då kommer jag bli lycklig. Jag slipper alla dessa ensamma och kalla kvällar av gråt och smärta. En dag kommer jag att vakna upp och vara stark. Och veta att jag klarade det, trotts dina hot och leénden. 

 

Jag vet att jag kommer förstå att allting var ditt fel, i och med att det var du som var vuxen och jag bara var ett barn. Men jag tänker inte så nu, jag tänker att det var mitt fel till stor del. Men jag har ändrat min inställning lite grann, ju mer folk säger att det verkligen bara är hans fel så börjar jag sakta men säkert att förstå.

 

Jag vill inte höra dig förklara, jag vill inte ens se dig prata. Din mun ska vara stängd, den har redan sagt alltför mycket till mig och andra. Sagt är sagt och gjort är gjort. Kan inte ändras. Det du har gjort mot mig, det har du gjort. Du kan inte säga att "du inte var i dina sinnesfullabruk". Jag vill inte ha några ursäkter. Du har förstört mitt och tre andra personers liv, och det ska du få igen för. Kanske inte av mig, men av andra. Inte i form av slag och ord, men utav avikelse. Och det kanske är värre, inte vet jag.

 

Allt jag vet är att jag aldrig någonsin varken vill se, prata eller ens höra något från dig. Du är ett avslutat kapitel nu, och jag ska ta mig vidare. Men samtidigt vill jag på något sätt tacka dig, för du gjorde mig starkare. Jag har vuxit sen jag vågade berätta. Jag är inte rädd för dig längre.

 

Har under hela min uppväxt sätt dig som en STOR vuxen, läskig man. Men nu är du bara 10 cm längre än mig, gammal och inte alls lika "stor". Jag har hela tiden varit rädd för den "stora" mannen, men nu är du inte den mannen längre. 

 

Skulle inte påstå att jag hatar dig, för det är du inte värd. Du finns inte i mina ögon, du är ingen person du är bara han. Inget mer än han, och du kommer aldrig bli något sådant heller oavsett vad du gör. Hoppas ditt liv också löser sig tillslut, att du trotts allt får ett jobb eller en lägenhet. För med dina prickar så tror jag inte att du kommer komma speciellt långt och det ber jag om ursäkt för. Men sanningen kommer ifatt en tillslut, även när du minst anar det.