Mamma ~
Jag har verkligen världens bästa och mest underbara mamma i hela världen. Trots att jag verkligen kan behandla dig som skit ibland så stannar du kvar, tar hand om mig och hjälper mig varenda gång jag ställer till det eller om någonting händer.
Jag är så otroligt stolt över dig. Jag förstår inte hur du klarade av det som hände mellan dig och pappa, samtidigt som du tog hand om mig på helt egen hand. Jag förstår inte hur du pallade stiga upp ur sängen varje morgon för att ge mig mat och ta hand om mig. Du är så otroligt stark, jag ser upp till dig. Du är min hjälte.
Du var mitt enda riktiga stöd när jag berättade för alla om Anders, du försvarade mig, stod på min sida och hjälpte mig igenom förhören. Du satt i timmar och pratade med mig om lisa. Du har stöttat mig hela sommaren på sjukhuset, fått mig att se det mesta positivt och verkligen lärt mig att kämpa.
Jag förstår helt ärligt inte varför du fortfarande fortsätter att hjälpa mig. För jag kan säga helt ärligt att jag vet att jag inte alltid förtjänar din hjälp. Jag kan kalla dig i princip vad som helst och göra vad som helst, men ändå så älskar du mig. Vad är det för fel på dig?
Jag älskar dig mest av allt, du är det absolut viktigaste jag har i mitt liv och jag är redan nu rädd för den dagen då du inte längre kommer finnas kvar i livet. Jag är så himla rädd att förlora dig, vad ska jag göra utan dig? Vill inte ens tänka tanken.
Mamma.
Vad som än händer så kommer jag älska dig, högt och väldigt länge. Du är världens finaste människa. Du får mig alltid att le, även fast jag inte alltid vill.
En dag mamma, så ska jag göra dig stolt. Riktigt jävla stolt!
