Dag 03 – Mina föräldrar.
Ja, jag har då som dom flesta en mamma (eftersom det är henne vi kommer ifrån). Hon heter Monica och kan vara världens mest irriterande och pinsamma, men samtidigt den som stöttat mig sen jag föddes. Pg av saker som hänt i familjen står jag min mamma närmast, hon har aldrig gett upp hoppet om mig och stöttat mig oavsett vad. Jag älskar henne mer än vad ord kan förklara, även om vi har börjat bråka väldigt mycket sen jag blev "tonåring". Hon ser mig liksom som mammas lilla flicka, och har svårt att acceptera att jag växer upp och att hon måste släppa taget lite.
Ja sen har jag ju då också en pappa, christer. Han bor i falun där jag föddes, vi har väl inte den bästa relationen av olika anledningar. Men han är oftast en bra pappa, men ja han kan vara dålig på att höra av sig men är sjukt bra på att glömma bort.
Och sen thomas, min låtsas pappa. Världens bästa människa! Även fast han oftast är irriterande och dryg, men jag erkänner han kan vara toppen ibland! Ja visst bråkar vi, men det är väldigt sällan. För han är en sån som undviker bråk och är snäll emot allt och alla. Sjukt att jag nyss skrev detdär.. och det här är ännu sjukare, men han har varit mer som en pappa för mig än vad min riktiga pappa har varit. Eftersom mamma och han träffades när jag va väldigt liten. Han har liksom varit med och sätt mer utav mig och min uppväxt än pappa.
Kommentarer
Trackback
