sofie

Nu kommer det komma ännu en sån här mega lång text om hur mycket mitt liv suger osv.

Jag vet ärligt inte vart jag ska börja, och ni behöver inte alls läsa. Jag måste bara få skriva av mig, innan mitt hav av tårar exploderar inuti mig. 

 

Du och jag, visst hade vi det bra? Ett tag, i ett halvår kanske. Resten av tiden har vi bråkat, hit och dit. Om små och stora saker. Den största delen var att du dricker. Jag tycker inte om att folk dricker, därav att jag sällan går på någon fest. Min bakgrund har inte varit den lättaste, och iom att du vet i princip ALLT om mig så förstår jag inte vad jag gör för fel. Jag försöker gång på gång att inte bry mig om det, men det är inte så jävla lätt. Jag får flashback, panik och blir rädd att du ska sluta så. För jag vill inte ha det så, jag vill kunna vara mig själv och känna mig trygg tillsammans med dig. Men det är precis det jag inte gör när du dricker. Då ser jag en person som jag inte tycker om, och blir den där lilla flickan igen och gömmer mig.

 

Jag har tänkt länge att om jag inte bryr mig så kanske du slutar. Jag försökte ett tag, men då blev du bara mer och mer stolt över det. Varför kan du inte bara acceptera mig? Kan du göra något för min skull, som verkligen betyder något? Jag mår inte bra av det här. Och det är därför jag nu har gjort det här valet. Jag älskade dig, det gjorde jag verkligen. Men ibland räcker inte kärleken till för att försöka strunta i saker som man verkligen tar åt sig av och bryr sig om. Jag försökte att duga och räcka till för dig. Jag försökte vara öppen, glad och positiv. Men det är inte så jävla lätt alla gånger, under alla år jag har levt har jag tagit på mig någon slags mask för att dölja hur jag verkligen mår och försökt vara glad. Det höll, tills någon fick veta min hemlighet. Då sprack allt och jag blev svagare än nånsin.

 

Även fast det var jag som gjorde slut den här gången så gråter jag floder. Jag ville inte göra det, men jag fann ingen annan utväg när du sa sådär. Du sårade mig, och svek mig. Riktigt ordentligt faktiskt.
Du älskar inte mig, du bryr dig inte på riktigt.

För om du hade gjort det så hade du valt mig istället för att dricka. Men det gjorde du inte, kanske inte medvetet men det blev så.

 

Du krossade mitt hjärta, gång på gång. Men jag sa inget. För jag ville inte förlora dig. Jag var rädd att du skulle tröttna på mig och hitta någon ny, finare och bättre tjej. Du gav mig ett löfte att inte hitta någon nu, men det räcker inte. Jag känner dig och vet hur du fungerar. Du tittar på varenda tjej du ser, och nej det är inte att vara otrogen. Men det gör ont, för tjejer jämför sig med allt och alla.

 

Att välja mellan sin flickvän och alkohol ska inte ens vara ett alternativ. Och det tyder bara på hur oseriös du är. Jag förstår inte? Jag har alltid ställt upp för dig och hjälpt dig. Vi har ju förfan gått igenom allt tillsammans?! Jag vill inte lämna dig, men jag har inget annat val. Det ska inte vara du & jag. That's it.