sofie

svar: oj, ja det är sant att jag har haft det. Jag svälte mig själv eftersom jag inte var nöjd med min kropp och kollade mig aldrig i spegeln eftersom jag inte gillade det jag såg. I mina ögon hängde min mage, jag hade dubbelhaka och fick ångest om jag åt t.ex en kaka, godis eller något annat litet. Jag kunde sitta och gråta en hel kväll eftersom jag hade ätit det där. Men sen fick min mamma nog och skickade mig till en doktor, dom sa att det var riktigt illa och pratade med mig ensam. Då sa dom: sofie dethär är allvarligt, dina värden är alderless för låga du har inga vitaminer i kroppen, iallafall inte dom du borde ha. Du får inte i dig någon näring när du inte äter och fortsätter du såhär i några månader till tror jag inte din kropp orkar med det. Och det var DÅ jag insåg att fan, jag kommer dö. Jag fick gå hos en psykolog som hjälpte mig otroligt mycket, jag fick t.ex skriva massa bra saker med mig själv och så fick jag nån grej jag skulle äta två gånger om dagen och tillslut så lyckades jag komma ifrån detdär. Jag lyckades intala mig själv att hey, jag är inte tjock. Och nu när jag kollar på kort ifrån den tiden kan jag inte förstå att jag kunde tycka jag va tjock. Så jag förstår att du är förvirrad, det skulle jag ockå ha varit. För det jag gick igenom var hemskt. Men det enda jag kan säga till dig är att hon ska ta kontakt med en läkare/psykolog ja vad som helst. Någon som kan hjälpa henne, för man behöver riktig hjälp. Det räcker inte med att kompisar säger att man inte är tjock. Man måste liksom inse det, det är sjukt svårt att förklara.